Med Bestie di Scena söker Emma Dante skapa ett rum mellan aktörer utan rekvisita, utan dekor. Människor, ”himmelska djur”, bygger upp en ny värld från en nollpunkt.

 

Emma Dante föddes i Palermo 1967, tillbragte sin barndom i Catania på Sicilien och utbildades på Accademia Silvio D’Amico i Rom. Hon följde även nyavantgardisten och medlemmen av Grupp 63 Michele Perrieras av expressionismen starkt präglade kurser och blev medlem av Gruppo della Rocca i Turin. Viktig för henne var även Tadeusz Kantors teaterkonst. Emma Dante återvände sedan till Sicilien och grundade teatersällskapet Sud Costa Occidentale 1999. Rytm, ljud och mimik är viktiga inslag i sällskapets produktioner, liksom den sicilianska berättartraditionen och den sicilianska dialekten.

Ett uppskattat verk blev mPalermu (2001) som utgick från syskonen i en siciliansk familj och belönades med Ubu-priset. Tillsammans med Carnezzeria (2002) och Vita Mia (2004) bildar det en trilogi. 2003 följde en bearbetning av Euripides Medea. I La Scimia (2004) som inspirerats av författaren Tommaso Landolfo är en kritik av konventionell katolicism tydlig och Mishelle di Sant’Oliva (2006) hämtar sin inspiration från den sicilianska slummen. I Cani di bancata (2006) fokuseras maffian. Il Festino (2007) med teman som mental ohälsa och självmord bygger på en monolog av författaren Gaetano Bruno. Eva e la bambola (2007) arbetar med sångerskan och textförfattaren Carmen Consolis musik. Senare verk är Le Pulle (2010), La trilogia degli occhiali: Acquasanta, Il castello della Zisa (en historia om en clown), Ballarini (2011), Le principesse di Emma (2014) och Le sorelle Macaluso. Liturgia familiare (2014). Den sistnämnda iscensättningen visades på Bergmanfestivalen 2016.

I december 2009 iscensatte Emma Dante Bizets Carmen på La Scala i Milano. Bland övriga operaregier märks Aubers La muta di Portici, såväl på Opéra Comique in Paris som i Bari i 2013, Richard Strauss Feuersnot i Palermo 2014 och Rossinis La Cenerentola i Rom 2016.

Emma Dante, som debuterade som romanförfattare med La favola del pesce cambiato (2007) och tilldelades ett viktigt romanpris 2009 för Via Castellana Bandiera, en roman som hon också filmatiserade under titeln A Street in Palermo.

Emma Dante beskriver sin teater mera som social än direkt politisk – hon framhäver berusning, smärta och utanförskap. Hennes iscensättningar, sedan länge prisbelönta i Italien, har väckt allt större internationell uppmärksamhet och inbjuds regelbundet till europeiska festivaler.

 

Bestie di Scena

 

Att skapa ett rum mellan aktörer utan rekvisita, utan dekor, utan musik är Emma Dantes nya spännande koncept i succéuppsättningen på Avignonfestivalen 2017, Bestie di Scena, producerad av Piccolo Teatro i Milano och Teatro Biondo i Palermo och nu visad bland annat på Théâtre du Rond-Point i Paris.

Medan publiken tar plats ser vi några aktörer värma upp i ett gymnastikpass på scenen med situps och löpning. Så småningom cirkulerar tretton personer runt en kollega mitt på scenen. Tempot ökar och alla svettas. Tempot sänks gradvis och en och en börjar aktörerna ta av sig tröjor och torka de svettiga ansiktena. Plagg efter plagg åker av och till sist står alla helt nakna framför oss. En vit dunk med vatten flyger in från höger och männen och kvinnorna dricker en efter en. Överraskningsmomentet inträder när alla rusar fram mot publiken och spottar ut vattnet uppåt likt humana fontäner och blöter ned dem som sitter på första bänk.

 

Nyfödda och lekfulla

 

Tanken är att aktörerna skall verka nyfödda likt ett slags oskuldsfulla ”animaux celestes” (himmelska djur) som bygger upp en social värld från en nollpunkt. Scenen är kal och rekvisitan utgörs blott av de enkla ting som magiskt flyger in, exempelvis ett väldigt skynke som sträcks ut över hela ensemblen.

Gesterna är i början barnsligt lekfulla. Man rör vid varandra lätt, räcker över vattendunken och skyler varandras nakenhet. Emma Dante har medvetet skapat en föreställning utan tema, men också utan början, mitt och slut, i opposition mot salig Aristoteles, men man märker en ökad intensitet. En blond uppdragbar flickdocka som gör speldoserörelser kastas in och en aktris börjar härma mekaniken. Vad är det mänskliga? Är vi automater?

I leken utmejslas roller för var och en: mannen som slår volter, den fäktande mannen med floretten, de båda muskulösa aktörerna som brottas och drar i varandras könsorgan – lek eller allvar, vi vet inte. Petarder kastas in och skapar knalleffekter – fyrverkeri eller bomber?

 

Akrobatik och dans till Only you

 

Plötsligt hör vi The Platters 1950-talsschlager Only you och ett par börjar dansa, avancerat, gymnastiskt, vackert. Snart deltar alla i dansen.

Man slår volter och kullerbyttor med stigande akrobatisk och koreografisk exakthet. Mängder av nötter kastas in och alla börjar springa efter dem. Ett paradnummer är när en aktör tar scenen i anspråk för sig själv och spelar en apa, som likt kollegerna i djurparken på skilda stundom provocerande obscena sätt, visar sin fysiska förmåga och kontaktvillighet med publiken – en kväll knycker han till och med en väska och välter ut innehållet.

Färgglada sopborstar dyker upp från ingenstans och alla börjar sopa nötter. Mot slutet flyger kläder in, men aktörerna struntar i dem, som om de vägrade delta i spelet längre. De går fram till rampen och ljuset tonas ner.

 

Komik eller dystopi?

 

Enligt Emma Dante började instuderingsarbetet med Shakespearedialoger och vackra kostymer, men slutresultatet blev total nakenhet och frånvaro av historia. Publikreaktionerna har varit olika, i krigsdrabbade länder läser publiken in rädsla, frånvaro och hunger i handlingsfragmenten, i fredliga länder ser man lätt det komiska och absurda. Men överallt skrattar man när skådespelarna försöker dölja varandras mer intima kroppsdelar. För den ytterst uppmärksamma publiken i Avignon, såväl som i Paris, verkade föreställningen omtumlande, koncentrerad och sällsamt vacker. Emma Dante är egentligen tragiker men hennes aktörer ger sitt yttersta när de skapar dessa blixtrande formationer i kontaktförsök som uttrycker kärlek och solidaritet mellan dem i en värld av fruktan.

 

Roland Lysell

 

==

Bestie di Scena

Produktion: Piccolo Teatro di Milano – Teatro d’Europa, Atto Unico Compagnie Sud Costa Occidentale

Medproduktion: Theatre Biondo de Palermo, Festival d’Avignon

Regi, konception och scenografi: Emma Dante

Ljus: Cristian Zucaro

Medverkande: Elena Borgogni, Sandro Maria Campagna, Viola Carinci, Italia Carroccio, Davide Celona, Sabino Civilleri, Alessandra Fazzino, Roberto Galbo, Carmine Maringola, Ivano Picciallo, Leonarda Saffi, Daniele Savarino, Stéphanie Taillandier, Emilia Verginelli, Gabriele Gugliara, Daniela Macaluso

71:a Festivalen i Avignon, den 24 juli 2017

Théâtre du Rond-Point, Paris, den 18 februari 2018