The Scarlet Letter – Ritens röda A

Stämningen är tryckande och de röda ridåerna är täta, tunga och många. Ett avslaget Sokrateshuvud i gips ligger på scengolvet till vänster och ett vitklätt barn rullar in på ett dubbelhjul fram till huvudet, lutar sig ner och lägger kinden mot det. Ett naket ungt par, kanske Adam och Eva, vandrar fram mot en blomsterprydd gravsten till höger. Svartklädda gestalter maskerade i mörka Ku-klux-klanstrutar börjar röra sig runt på scenen. Så inleds Angelica Liddells The Scarlet Letter på Schaubühne i Berlin – en afton i rött och svart. Liddell har bjudits in som årets specialgäst vid FIND. Festival Internationale Neue Dramatik 2021. Gegenbild und Gegenmacht. I sin bildstarka och kroppskoncentrerade teater- och performancekonst gör hon totalt motstånd mot vår samtid och dess alltmer avtagande förhållande till andligheten, till det absoluta och till det transcendenta i dess fåfänga strävan efter det skenbart välmenande och konsensusorienterade.

Stigma blir hederstecken

Titeln har lånats av Nathaniel Hawthorne, vars historiska roman om landets första inbyggare från 1850 är en amerikansk klassiker. Huvudpersonen Hester måste bära ett A för ”adultery” på sitt bröst som tecken för otrohet med den unge man hon älskar – hon är bunden i ett äktenskap med en långt äldre make som hon vill men inte kan komma bort från. I kraft av sin själsliga höghet och barmhärtighet lyckas hon förvandla sitt röda A till ett hederstecken. Hos Liddell befinner vi oss inte bland puritaner i ett amerikanskt 1600-tal utan snarare i en katolsk sydeuropeisk nutid där stark syndamedvetenhet brutalt konfronteras med människans fysiska behov. Liddells protest är både en politisk manifestation och en kroppens revoltt; hennes kärlek är brutal och köttslig, trots att den ackompanjeras av seren sång och sakral musik. Gemensamt med romanens Hester har Liddells Hester projektet att förvandla stigmats A till ärans A

En kvinna i svart och åtta nakna män

Liddell spelar själv huvudrollen och gör entré i svart krinolin. Den höghalsade klänningen är ett pansar. Rörelserna är ryckiga och kroppen stel som en dockas. Hennes monologer, delvis hämtade från Hawthorne, skanderas rytmiskt, ofta med biton av irritation eller vrede. För det vackra och lekande i föreställningen står åtta unga män som rör sig helt nakna sedan ku-klux-klankåporna och huvudbonaderna kastats av. De åttas koreografiskt genomarbetade gester står i total kontrast till den svarta gestalten. Lekfullt flyttar de på borden och välter dem medan Liddell vräker ur sig ordridåer om kvinnans ofördelaktiga åldrande, om kvinnans intensiva behov av sexualitet, om mannens skönhet och om konstens roll. Hon fattar i tur och ordning tag i de åttas penisar medan de står uppställda som inför en procession. Senare riktar hon sina läppar mot alla och tar en långhårig mörk aktörs organ i sin mun! Krinolingestaltens eros riktar sig dock främst mot en kardinalsliknande man i genomskinligt rött och en svart munkliknande herre, som hon närmar sig till tonerna av ”I put a spell on you”. Akrobatiskt klättrar den rödklädde över de åttas bara ryggar. Liv och dynamik står mot förakt och fasa.

Konstens roll är regelbrottet

Konstens roll är att bryta mot det organiserade samhällets regler, särskilt puritanismen. Man det är också så att konsten fascineras just av de regler den söker bryta mot och trollbinds också av sitt eget motstånd.

Hawthornes Hester tvingas bära sitt röda A som tecken för ”adultery” på bröstet som straff för att hon älskar en ung man. I pjäsen blir detta A Angelica, Artist, och Artaud, ord som projiceras på ridån. Ibland ser vi också andra projektioner bakom aktörerna, först av Maria och Jesusbarnet, sedan fördubblad med ännu en Maria, men en Maria med ett spetälskt Jesusbarn. Så följer Caravaggios Amor och till sist ett porträtt av Antonin Artaud. Aktörerna reciterar texterna på sitt respektive modersmål: spanska, portugisiska, italienska.

                      Rakt motsatt dagens mainstream ledsagar oss Liddells teater in i en ritens intensiva värld, där konst, musik och teater förenas i ett flöde av desperation, revolt, begär och svindlande vacker akrobatik.

Berlin, den 10 oktober 2021

Roland Lysell

==

Schaubühne am Lehniner Platz i samarbete med Teatro del Canal (Madrid), La Colline (Paris), Cantre Dramatique National (Orléans) m. fl.

The Scarlet Letter 
Regi, scenografi och kostym: Angélica Liddell

Ljud- och videodesign: Antonio Navarro
Ljusdesign: Jean Huleu

Medverkande: Pietro Quadrino, Tiago Costa, Julian Isenia, Angélica Liddell, Borja López, Tiago Mansilha, Daniel Matos, Thomas Conor Doherty, Nuno Nolasco, Antonio L. Pedraza, Sindo Puche, Romeu Runa