(tidigare pubicerad i Norsk Shakesoeare og Teater Tidsskrift)
Tekst: Roland Lysell
(Stockholm:) Lorcas pjäs Yerma i Lisaboa Houbrechts iscensättning på Dramaten är något numera så sällsynt som teater som berör. Houbrechts scenspråk är en exakt sammansmältning av poesi, dans, ljus, ljud, scenbild och musik som får drag av rit.
Vi ser en ljusring i mörkret. Småningom skymtar en vattenbassäng i ringen. Därefter en vitklädd kvinnogestalt som sträcker ut sina händer. Ringen är Yermas (Nina Zanjani) plats i pjäsens flesta scener i Lisaboa Houbrechts iscensättning av Federico García Lorcas drama från 1934, det mellersta i den trilogi som numera ibland oegentligt kallas «kvinnodramer», en beteckning som allvarligt begränsar pjäserna. De handlar nämligen om människans allmänna villkor på den torra jorden, vid vattnet, i ljuset, eller mörkret mellan murarna, under himmel och himlakroppar. I fokus står människans relation till en gud som finns eller inte finns och hennes egna kroppsliga pulserande begär som definitivt finns och våldsamt urladdas. Sällan är scenografin på Dramatens stora scen så vacker som här, i Clémence Bezats skapelse. Den består av en enorm sluttande horisontell mörk rund skiva, där Yermas vattenbassäng bildar hål i mitten, och en halvcirkelformad bakre vägg, som först lyser brandgul, sedan oftast vit eller grå. I slutet av föreställningen vrids konstruktionen runt så att vi under en stund blott ser väggens konvexa baksida. Ljus i olika färger, men oftast vitt, markerar gestalter i spotlights och skapar senare allt oftare skuggor på den konkava väggen. På själva den sluttande skivan uppträder oftast medaktörerna, alltså byborna. Ibland skymtar aktörer som just då inte medverkar som gestalter runt själva skivan. Oumar Dickos fascinerande kostymer har såväl folkloristiska som modernt abstrakta drag och musiken av bland andra Bert Cools, som uttrycker allt från nervös väntan till hotfullt våld, är svindlande vacker och medryckande. Ibland tystnar den för att markera en tomhetens intensitet.
Lorca i Sverige
Yerma iscensattes på Dramaten senast 1961 av Bengt Ekerot med Eva Dahlbeck i huvudrollen. Litteraturforskarna har föredragit den än mer metaforrika och hedersfixerade Blodsbröllop och teaterns folk den för en ensemble med många skickliga aktriser ytterst tacksamma Bernarda Albas hus. Lorca fick främst tack vare Artur Lundkvist lovord för sin poesi i Sverige redan på 1930-talet och blev liksom övriga medlemmar av den av barock och surrealism influerade spanska Generation 1927 en modernistisk klassiker. Trots tidens homofobi kom en av hans pjäser att spelas på Dramaten redan under kriget.
Lorcas dramer har fast förankring i klassisk spansk folklore, vilket gjort att han i synnerhet efter Francoregimens fall kommit att te sig exotisk i en svensk kontext. Yerma, vars namn betyder ofruktbarhet, är både drabbad av ofrivillig barnlöshet och oförsonlig hämndlysten aggressivitet, samt fastlåst i en äktenskapets hederskod som aldrig varit aktuell i Norden på detta sätt. I folkhemmets Sverige har såväl skilsmässa som adoption och konstgjord befruktning allt mer fått pjäsens barnlöshetsproblem att framstå som litet daterat.
Regi i dagens queerdebatt
Det behövs alltså en utländsk regissör som Houbrechts från belgiska Tonnelhuis för att våga ta sig an pjäsen igen och föra in den i dagens queerdebatt. Hon har nyligen iscensatt Euripides Medea på La Comédie-Française; hon beundrar Pieter Breughel och planerar regin av en Gluckopera. Men vissa ändringar har varit nödvändiga. För det första har Yermas make Juan (Christoffer Svensson) i iscensättningen blivit entydigt homosexuell, och inte bara fången i allmän ärftlig ofruktbarhet. Han är nöjd med en vänskaplig relation till sin hustru, vilket hon inte kan acceptera. Juan söker lika väl som Yerma ett liv i frihet. Han har en mentor på vägen som manar honom att vara sann mot sig själv. Denne mentor visar sig vara Lorca själv, spelad av Christopher Lehmann, som Houbrechts fört in i pjäsen. Ett triangeldrama har alltså skapats av regissören. I slutet, sedan Yerma strypt maken i vattenbassängen dansar Lorcagestalten länge och desperat framför en militär med gevär. Vi hör aldrig skottet, men förstår att diktaren mördas.
Lysande prestation av Nina Zanjani
Nina Zanjani imponerar starkt i huvudrollen. Vi har aldrig tidigare sett henne lika kraftfull. I början när hon möter väninnan Maria (Elle Kari Bergenrud), som väntar barn, skapas en särskilt pregnant scen. De båda samtalar med ryggarna mot varandra i en koreografisk rörelse som får dem att verka som figurerna på ett spelkort. Rakryggad bemöts Yerma med allt fler uttryck för förakt, utfrysning och aggression. Byborna kastar svart jord på henne så att klänningen fläckas. När hon uppenbart sexuellt omedveten söker hjälp hos helgon och kloka gummor blir hon utsatt för spott och spe när byborna förstår vad det är fråga om. En ogudaktig kvinna (Ellen Jelinek) visar henne en flyktmöjlighet genom att rymma och ta kvinnans son till älskare. Stolt och medveten om äktenskapets hederskod vägrar Yerma med emfas. I slutscenerna har hon bytt sin vita klänning mot en röd, blodets och kärlekens färg. Zanjani förblir i centrum under iscensättningen nittio minuter, alltid koncentrerad, alltid behärskad, alltid nyanserad. Hon har helt enkelt skeende och medaktörer i sin hand. En sällsynt stark prestation.
Med Lisaboa Houbrechts iscensättning av Lorcas Yerma erbjuder Dramaten stockholmarna något idag så märkligt, men ofta efterfrågat, som en teaterföreställning som inte bara väcker tankar utan också emotionellt berör åskådaren.
==
Dramaten, Stora scenen, Stockholm
Yerma
Av: Federico García Lorca
Översättning: Jens Nordenhök
Översättning tillägg: Anneli Dufva
Regi och bearbetning: Lisaboa Houbrechts
Dramaturg: Anna Luyten, Anneli Dufva
Scenografi: Clémence Bezat
Kostym: Oumar Dicko
Musik: Bert Cools, Stijn Cools, Indrė Jurgelevičiūtė
Ljus: Floriaan Ganzevoort
Peruk och mask: Mimmi Lindell, Johan Lundström
Medverkande: Elle Kari Bergenrud, Ellen Jelinek, Christopher Lehmann, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Razmus Nyström, Tina Pour-Davoy, Christoffer Svensson och Nina Zanjani.
Premiär den 1 februari 2024
rolandlysell 